Lillen träffade ju sin far lite snabbt förra veckan. Efter 11 månaders frånvaro. Inte första gången han är ute ur bilden. Dock såhär länge... 2 gånger har det varit på 3 månader och ännu en gång på 6 månader. Och nu denna gången 11 månader.



Samma kväll vid vårat Go Natt mys sa han; Jag älskar pappa också. Efter han hade sagt att han älskar mig.
Men sedan inte ett knyst om honom efter det. Jo, att han ville åka i den svarta bamsestora bilen igen. Men sedan absolut ingenting!



Finner det jätte märkligt då min lilla kille brukar babbla i dagar om människor vi nyss träffat eller ska träffa...
Ja ni vet ju hur babbliga 3-åringar är...



Och nu så funderar jag lite på detta varför han inte pratar om honom? Är det för han helt enkelt inte förtjänar att pratas om eller är det för att han vet att pappa är ett känsligt ämne för mamma?



Visst, jag kan nog tycka att det är bra att han inte pratar om honom & bygger upp inre förväntningar. Men tycker det bara är så lustigt. Han är ju så farscinerad av andras pappor. Kan tycka att det kanske borde vara tvärtom? Nu när han har fått träffa sin pappa?





Bara mina tankar som snurrar såhär sent på kvällen...




Åh vad jag önskar att jag kunde läsa min lille ponketonks tankar ibland...




Go Natt Där Ute!