Urs... Hur uppfuckad är inte jag då? Känner mig verkligen som världens fegaste & uslaste människa just nu.

Hittade på en dålig ursäkt igår för att "lammköttet" inte skulle komma hit. Och idag har jag undvikit honom helt...

Försöker intala mig själv massa olika anledningar till varför jag inte ska träffa honom.

Det är precis så här jag har blivit behandlad av killar tidigare. Och nu gör jag det själv!?

Varför skall jag göra en sådan big deal av det här...?

Vet inte om jag är redo att släppa in någon i vårat liv, som likväl kan försvinna lika snabbt som han kom in?

Är rädd för att det skall bli som med F, han kom på en fika & blev kvar i 3 månader fastän jag kände att det inte kändes bra...

Vill inte vara den mamman som drar hem olika karlar hitan&ditan...

Men samtidigt vad har jag för val?